Knattis är Härnösands maskot.

Hjälp vad tiden går fort! Ibland går den för fort, ibland vill man bara vara kvar i en viss period. Om jag skulle välja att gå tillbaka till en viss tid, skulle jag välja att gå tillbaka till högstadiet. Inte för att högstadiet var så underbart roligt utan för att jag gick med en sådan underbar klass. Musikklassen, den bästa och tajta klassen jag någonsin har gått i. Varje individ passade så fin fint in och vi levde i symbios.

Mina år i Norrland, min korta period, för korta period i en liten håla. Mina 6 år i Härnösand börjar blekna bort. Stället där jag fann mitt livs hjärta börjar bli som en dimma som tätnar ihop allt mer. Jag har inte besökt H-sand på snart tre år och saknaden är väldigt stor. Någon dag ska jag dit igen!

Ja, för er som inte visste. Så har jag inte alltid bott i Göteborg utan 2001 flyttade jag och min kära moder till Härnösand för att hon träffade en man därifrån. När jag lämnade Gbg som en storstads flicka till att bli en ”bushmänniska” var det som att hamna i helvetet. Som 12 åring uppskattar man helt enkelt inte naturen^^

Olycklig och arg som jag var hade jag en negativ inställning till att gå i skolan och överhuvudtaget bo där. Hade inte min ”farsa” redan då varit en uppblåst egoistiskt idiot så hade jag velat bo kvar i Göteborg med honom. Livet är aldrig lätt och det blir sällan så som man vill ha det. Men att ha bott där och träffat väldigt fina, roliga och mycket mer intelligentare ungdomar än vad som finns här i gbg är det bästa som har hänt mig. Tack vare härnösandsborna så vet jag vad riktig bra musik är och inte bara hiphop skit. I min värld hade jag faktiskt aldrig hört talas om rock musik. Utan det var bara ”The voice” musik och Prince som gällde.

Vill man att tiden ska gå fort samtidigt ha det väldigt roligt och få med sig oförglömliga minnen så ska man bo i Härnösand. HÄRNÖSAND IS THE SHIT!!

-Mowgli har inte alltid varit Mowgli.

För en stund sedan pratade jag med en vän från h-sand om att skriva blogginlägg. Och jag lovade honom att jag skulle tillägna honom ett avsnitt. Så här kommer det Andreas Johansson, det här bloggavsnittet är till dig! Finare troende kristen vän än Knattis kan man inte hitta. Första gången jag såg Knattis ungen var på skolavslutningen i 6:an när han då var tillsammans med en väldigt god vän till mig. Då var han så liten, som en liten dvärg eller pokemon. Knappt en meter lång, haha^^.
Nu är Knattis en man, han är lång, längre än mig..men vem är inte det?!

Jag har så många minnen av Knattis, det är hans fel tex att jag har ett ärr på min hand som liknar en droppe. För han har ett ärr på sin hand och jag, dum i huvudet som jag är så ville jag ha en likadan, duh! Sådana nördar som vi var så brukade vi tävla om vem som var längst fram i matteboken. Men det bästa, den bästa grejen som ingen slår är att jag, Mowgli är 3 DAGAR äldre än honom. IN YOUR FACE!!! Haahaha, ääälskar det. Vi är skyttar, perfekta skyttar. Glöm det aldrig, jag är äldre!

För att summera allt detta då så är H-sand Sveriges hjärta. Knattisen är Sveriges maskot. Jag vet hans öde, det vet inte han. OoOoo JA ett mirakel, jag kan stava till SVERIGE! Jag älskar Härnösand och jag vet att Härnösand älskar mig! Hallå… Det är Mowgli vi pratar om eller kanske jag ska säga den ”exotiska skvallerkärringen ” som jag fick för titel i nian, haha.

Tjingeling, puss puss.